Förklimakteriet kan beskrivas som att hormonerna börjar dansa i otakt. De hormoner vi pratar om är främst östrogen och progesteron (gulkroppshormon), där progesteronet antas sjunka i förhållande till östrogen. Det här ger en relativ obalans mellan hormonerna och kan ge en känsla av oro. Det kan vara svårt att hitta bromsen och lugna ned systemen. En vanlig dos av vardagsstress kan upplevas som övermäktig och plötsligt svår att hantera.
Under den här perioden minskar antalet äggblåsor folliklar i äggstockarna gradvis och ägglossningarna blir allt färre. När ägglossningarna blir färre minskar produktionen av just progesteron. Samtidigt sjunker fertiliteten. Ju närmare menopausen man kommer, desto mer kan man uppleva en berg-och-dalbana i takt med att hormonerna varierar i relation till varandra. Gasen i botten en period, flathet nästa.
En teori kring förklimakteriet är att den är kopplad till stress. Ju mer stress och press det är på hela kvinnan i stort, desto fler symtom kanske hon upplever.
Om gaspedalen redan är i botten av en hög nivå av stress så kan de extra hormonsvängningarna göra att kroppen och sinnet har allt svårare att varva ned.
På liknande sätt kan troligen hormon-oron leda till en ökad känsla av stress, sämre sömn, mer oro och gaspedalen är i botten.
Troligen är stress en
stor
bidragande faktor
Om stress är en viktig faktor för förklimakteriets symtom, så som man misstänker, så är stress även en viktig nyckel för att dämpa besvären. Att se över sin livssituation i stort och förändra något i vissa områden kan kanske dämpa känslan av stress och press, kan vända på situationen och få dig att exempelvis sova bättre och uppleva färre symtom.
Fundera på vad just du skulle kunna ändra på i din livssituation. Starta med det som känns relativt enkelt, men som ändå ger stor effekt. Varje liten förändring kan ge stor skillnad till helheten.
Läs mer
- När är förklimakteriet
- Så känns förklimakteriet
- Tips på förändringar i vardagen som kan dämpa stressen