Här kommer en helt anekdotisk beskrivning, som gäller vad jag själv upplever. Ingen vetenskap alltså. Endast självupplevt.
Foto från målgång efter fullängd IronMan Kalmar 2018.
Jag springer en del, och jag ska springa Stockholm Marathon om två dagar. Jag tycker samtidigt det är skoj att följa mina värden för att se hur jag ligger till. Jag tar inte värdena/mätningarna för sanning men det är ändå intressant att se när jag upplever något i min egen kropp som sedan även syns i faktiska värden.
VAD VILL JAG BERÄTTA DÅ? Jo:
Jag hade ingen menstruationsblödning på 5 månader och tänkte “Jippi, är det slut nu!?!”. Inga besvär, inga småblödningar, inget strul, ingen smärta. Bara slut.
Då kom en period när min puls nattetid inte kom ned på den nivå den brukar. Vanligen på natten sjunker min vilopuls ned till 36-38 slag per minut. Det brukar ske runt klockan 02-04 och pulsen brukar ligga lågt fram tills jag vaknar. Jag brukar vakna lugn och utsövd även om väckarklockan väcker mig. Men under några dagar i början av september sjönk aldrig vilopulsen ned på natten. Istället låg den kvar på cirka 49-52 slag per minut, och jag vaknade trött och seg.
Inget var ändrat i hur mycket jag arbetade, stressade, jag var inte mer orolig, eller något annat. Men jag hade tränat relativt hårt och mycket inför Stockholm Halvmarathon den 11/9 och tänkte att det kanske var en lätt (och planerad) överträning innan loppet. Men pulsen sjönk inte trots att träningsmängden drogs ned som vanligt två veckor innan loppet.
Några dagar efter loppet kom en menstruationsblödning. Åh nej! Jag som trodde det var avklarat. Nu blir det till att räkna på nya 12 månader för att se om jag är i menopausen.
Men det mest intressanta var att när menstruationen började sjönk vilopulsen ned igen på natten. Direkt låg pulsen som vanligt igen. Så skönt.
Högre puls igen
Dagarna gick och märkligt nog förändrades nattpulsen igen. Återigen sjönk den inte. Den låg kvar 10-15 slag över normalvärden för mig. Och jag vaknade trött och seg igen.
Nu var det några veckor mellan halvmaraton och kommande maraton. Träningen var inte alls speciell hård eller i stor mängd, nu handlade det mest om att skaka igång kroppen igen. Men ändå låg pulsen högt. Jag kände mig outvilad. Jag drog ned på träningsmängden ytterligare något, skippade de snabbaste intervallerna för jag hade ingen chans att nå dem med min trötta form, och jag vilade så mycket jag kunde. Annars var varken arbete, vila, stress, oro eller något annat förändrat. Inte heller denna gång.
Sen fick jag en ny menstruationsblödning bara två veckor efter förra gången. Återigen var det en fullständig menstruation. Natten efter menstruationen startade sjönk vilopulsen på natten direkt ned till nivåer på 36-38 slag per minut.
Är det inte fantastiskt!? Och intressant. Att vilopulsen påverkas direkt av menstruationsblödningen.
Är det någon annan som upplevt detta? Alltså att vilopulsen förändras tydligt med menstruationens start. Jag har tidigare aldrig upplevt det under alla år hittills.
Och ja: jag ska boka tid till gynekolog för att kolla att allt är okej. Det är alltid bättre att kolla en gång för mycket än en för lite.
